Det är fruktansvärt obehagligt det här med känslor.

Mina är så plötsliga och intensiva, jag hinner liksom inte förbereda mig. 

Markens alla vibrationer tycks ebba ut i takt med mina hjärtslag. Jag kan inte delta, er värld är inte verklig för mig. Även fast jag vissa dagar tycks existera. Jag finns inte här, inte med er.

Jag är så ensam i ett hav utav människor. Tusentals. Olika, men ändå så lika. Och aldrig som jag.

Det enda som är verkligt för mig är Oliver. Han fångar upp mig när jag driftar iväg.

Den lilla markyta jag lyckats finna är i ständig rörelse, det är som att jag står mitt i en tornado och förväntas hålla mig kvar. Bitarna faller inte på plats. Det går inte ihop. Nitton år senare och jag talar fortfarande inte samma språk. Hur kan man vara så äckligt jävla ledsen att hjärtat brister och aldrig slutar blöda? Varför är jag så arg? Hur sätter man ord på något som omöjligt kan förklaras?

Frågorna är oändliga och meningarna oavslutade.

Ett öppet sår. Det är allt jag är. Trots att jag ska föreställa människa.

 

Isabelle och Lucas i Kungälv

10 juni 2015 10:08

Ush vad du mår dåligt det är inte kul att höra !!!! :-(

Du är väldigt bra på att skriva onm dina känslor i alla fall :-)

Massa Kramar från mig får du om du vill !!!! ;-)

http://www.---0o0---llsabellell---0o0---.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...