Mamma förlåt, men det är jag som är regnet som härjar över dig,

jag är blåsten som kämpar för att släcka den eld du så desperat försöker hålla vid liv. 

Och du står där med ditt leende likt en sol,trots att ljuset aldrig når mitt skyfall.

Kan en människa verkligen tämja en storm?

Mamma du är nära nu, du står här i monsunen med mig och

vi tittar på när blåsten sliter itu allt vi känner till.

Det är jag som drar igenom landet med min olycka.
Blixtrar exploderar, gnistor växer till skogsbränder - vi är instänga nu.

Men du rör dig inte ur fläcken, trots att världen rasar samman runt oss.

Hur kan du leva med en storm när du inte kan förutse väderleken?

Spring för ditt liv mamma och lämna mig bakom, för med orkanen följer alltid mörker. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...