adbpdhd

Direktlänk till inlägg 15 februari 2019

en vanlig uppföljning

Av Felicia - 15 februari 2019 00:01

Idag tvingades jag att väga mig själv på dårhuset, jag ville egentligen inte men kunde inte vägra.Jag var nämligen bombsäker på att jag hade gått upp minst 4 kg sedan det senaste besöket för 2 veckor sedan, jag hade pinsamt nog fallit tillbaka i gamla vanor och börjat äta mer än vad jag borde. Så jag visste ju att jag hade gått upp i vikt, jag både såg det i spegeln och kände det när jag klädde på mig. Och jag avskydde mig själv för att jag tappat kontrollen igen, allt slit för inget.


Sköterskan sa åt mig att blunda, men aldrig i livet, mina ögon var allt annat än stängda - jag skulle minsann stirra ner på mitt fatala misslyckande och hata mig själv för det jag hade gjort.

Allting var förstört nu och det var mitt fel, bara mitt fel. Hur kunde jag vara så dum?

Jag placerade fötterna på vågen trots att mitt inre skrek nej och kroppen protesterade,

jag såg med fasa på hur siffrorna på skärmen rörde sig tills de bildade ett nummer. Panik.


Sedan kom chocken. Jag kunde inte förstå, hur kunde det bli såhär? En explosion i bröstet, glad, jag var glad.Jag hade gått ner ytterligare 1 kg.

Tårarna vällde fram och jag bara log emot min vårdare,hon skrattade lite och lade huvudet på sned, "är du glad nu?" frågade hon och lutade sig emot väggen. "Ja" svarade jag och snyftade. Jag gick därifrån med ett leende och lyckan bubblade inom mig. Stolthet.


Stolthet var nog det jag kände när jag korsade trottoaren, tills jag tittade ner i en pöl och mindes min egen spegelbild. Det ser ut som om att jag har gått upp i vikt ju, hur kan detta stämma?Något måste vara fel.

Blodet rusar igen och det ringer i öronen. Allt jag känner nu är skam, skam över den falska stolthet jag precis har upplevt. Och om vikten nu stämmer, så är det ändå för lite.

1 kg är för lite. Så jag har misslyckats igen. 


Jag tröstade mig själv med mat. Och allt jag kände var ånger.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Felicia - Söndag 18 feb 14:52

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Av Felicia - 12 januari 2023 14:51

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Av Felicia - 21 oktober 2022 12:01

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Av Felicia - 19 oktober 2022 15:21

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Av Felicia - 22 juni 2022 18:39

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...

Skapa flashcards