Att hetsäta med inslag av svält och kräkning.

Vet ni hur mycket en människa måste hata sig själv för att framkalla sin egen uppkastning?
Mycket skulle jag säga, jävligt mycket.

Jag undrar om jag ens kan klä det massiva hatet i ord? Jag tror inte det, det gör jag bara inte.
Och nu pratar jag inte om den där gången du var för full på en fest och behövde spy för att nyktra till en aning, när din kropp vägrade hosta upp alkoholen utav sig själv.

Utan om när du får så mycket ångest att du tror att du kommer dö över den där måltiden som råkade bli en buffé. Maten måste BORT.Du har panik, vad gör du nu?

Du blir manisk, du blir som besatt av att få bort den där vidriga skammen, du måste bara få hålla i din toalettring och ställa allt till rätta, du måste göra det okej igen. 

Du kanske vet om den här känslan, vad vet jag? Den där när man kräks så mycket att det känns som om allt på insidan fräts sönder i takt med din emalj? Då snackar vi inte bara mun, mage och hals.. utan också din självrespekt, din självkänsla och självkontroll. Det äts upp i samma stund som du sätter dig där på knä framför toalettstolen med tårar som inte slutar rinna. 

Det är fruktansvärt. Det är ingenting jag tycker om att göra, det gör ont, smakar illa och det förstör dina tänder - något en bulimiker ofta är väl medveten om. Men vi väljer ändå att göra det, gång på gång. Varför? I mitt fall brukade det inte bara vara ångestrelaterat, min kropp brukade även skrika efter näring. För att jag hade svält mig själv innan, ätit så små portioner att mitt huvud konstant dunkade, så små att mina kroppsdelar skakade och så minimala att min mage rent utav ylade av den dagliga misshandeln.

Och sedan händer något, helt plötsligt erbjuds du ett helt kakfat och du kan bara inte stå emot det, det är fysiskt omöjligt. Och nu undrar ni kanske, varför inte bara en kaka?
Jag kan inte bara ta en kaka, för som med hetsätningen jag tidigare skrev om så förlorar jag fullständigt kontrollen. Och denna gång inte bara över mitt intag, jag förlorar även kontrollen över vad som kommer upp. Jag skäms, oj vad jag skäms. För vem tycker inte det är äckligt att en person trycker i sig mat för tre? Och så hetsigt? Ja, hetsigt, för någon som äter med just denna ätstörning är ingen vacker syn, det är inte en människa som njuter utav maten utan någon som skyfflar i sig den. I mängder, abnorma mängder. Det måste se vidrigt ut, ja, rent av frånstötande. Ellerhur?

Och det är så jag ser på mig själv efteråt. Avskyvärd, jag är avskyvärd. Och jag ber till vem som helst om att få det ogjort, om att min vidriga handling ska raderas ur historien... men ingen hör mig. Jag blir kvar med detta enorma självförakt, jag rent av äcklas av mig själv och allt jag kan göra då.. är att lätta på min ångest, med två fingrar i min hals.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...