Det är definitvit inte en tablett en ätstörd människa vill stoppa i sig, lika lite som ett mål mat.
Jag vill verkligen inte, men min psykiska ohälsa måste också bli behandlad. Är den viktigare än min viktnedgång? Helt ärligt så vet jag inte.
Just nu känns det inte värt det. Det känns inte värt det när kroppen skriker efter mat och hjärnan skriker efter höftben, efter en hunger som går att kontrollera. Du får ju inte direkt en smal kropp igenom att äta, det är inte så det fungerar.
Jag funderar på att sluta, jag funderar på att kasta burkarna åt helvete och istället fokusera på att bli vacker.
Just nu är jag så hungrig att jag till och med äter tre små mål om dagen och jag skäms som ett djur över det.
Det är som om att jag förlorar kontrollen över mina handlingar, hungern driver mig. Och jag blir vansinnig, för ångesten tar kål på mig efteråt.
Det gick ju så bra, jag var ju verkligen påväg, alla dessa kilon som jag kunde lämna bakom mig, de som slutade tynga ner mig. Iallafall till en viss del.
För resten väger fortfarande tungt och jag behöver desperat skaka av mig dem.
Så hur kan de förvänta sig att jag ska fortsätta stoppa i mig de där vidriga medicinerna som försöker förstöra mitt liv?
De raserar allt jag har byggt upp, mitt framför näsan på mig och allt jag kan göra är att stå och titta på.
Vad kan jag göra? Jag behöver bantningspiller och jag behöver dem nu. Helst igår. Men för att få tag i såna måste man ha pengar, något jag inte har haft på månader. Så vad gör jag?
Snälla, kan någon säga vad jag ska göra? Jag vill inte mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...