Hur ska jag bete mig nu? När du är alldeles likgiltig och jag inte ens kan sluta rodna av din blotta närvaro? När mitt hjärta rusar i bröstkorgen och ditt klappar på som vanligt? Som om att ingenting har hänt, som om att natten mellan onsdag och fredag aldrig inträffade. För mig är den fortfarande verklig även om din torsdag var ett misstag som du redan har lagt bakom dig, jag kan ju fortfarande känna dina handflator emot min mage och dina fylliga läppar emot mina. Jag var så nervös att min mun torkade ut, vi skrattade åt våra klumpiga rörelser och jag kände mig lycklig för första gången på länge. Den där natten lever kvar i mig och hemsöker mig dygnet runt med sin bittra verklighet. Jag vill inte att det ska vara slutet, jag trodde att det var början på något nytt för mig, ett nytt kapitel med kärlek och salighet som kunde bryta mitt mönster. Det är så bitterljuvt och jag kan inte sluta plåga mig själv med bilder utav våra konturer i mörkret. Det måste få ett slut, men dina nonchalanta sms hänger över mig likt ett mörkt moln och jag kan inte sluta hoppas på något mer. Helst av allt önskar jag egentligen att du kunde ge mig mer tid, ett sätt att bearbeta det som faktiskt har hänt och kanske komma över det tillslut... men du vill låtsas som om att allting är som vanligt och jag klarar helt enkelt inte av det just nu. När jag ser dig nästa gång, kommer min tunga att svullna upp och min talförmåga att försvinna? Eller kommer jag fly i panik och göra det ännu jobbigare för oss båda? Jag vet inte och det gör mig livrädd.

Så hur ska jag bete mig nu?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...