Ilskan bubblar inombords när jag snäser av min förbryllade omgivning i en explosion utav raseri, redan darriga händer skakar ytterligare utav adrenalinet som pumpas runt i min kropp.
Åsynen utav något som inte faller mig i smaken får bägaren att rinna över och min krökta överläpp rycker i vredesmod när förkrossade själar försöker lugna ner mig, men blicken är mörk och Felicia är redan försvunnen. Ett monster kliver fram och blottar sina käftar för mänskligheten, redo att svälja dem levande. Jag spottar vidriga meningar och rör mig likt ett rovdjur i rummet, en del av mig är vaken, levande men utan kontroll. Den andra delen är redo att förgöra världen.

Detta är en dag utan tabletter. Är det på grund utav abstinensen eller är det här den riktiga Felicia? Är det här människan jag har blivit eller är det de få skärvor som finns kvar utav mig som skriker efter hjälp? Har ni skapat ett odjur eller var jag alltid såhär? Frågorna är många och ångesten är förödande.

Förlåt mig, förlåt för att jag är så vidrig.

 

Johan

1 april 2019 19:15

Du är inte vidrig. Du är en fin människa men kan inte bromsa känslorna. Oavsett om det är bra eller dåliga känslor så kan du inte bromsa dem. Minsta lilla som en tappad penna kan få en att bli irriterad men i ditt fall exploderar det. En varm blick från nån och du är bland molnen. Det är många andra med borderline som har det så. Jag känner igen det i dig!

http://www.drangen.bloggplatsen.se

Felicia

2 april 2019 19:08

Jo jag vet, men det gör inte situationen bättre. Mitt beteende är inte okej, även om det är sällan jag får sådana utbrott. Jag vill bara dra täcket över huvudet och aldrig titta fram igen. Mitt liv är åt helvete just nu.

 

M

2 april 2019 15:19

Hoppas du mår bättre idag!

http://lasserk.bloggplatsen.se

Felicia

2 april 2019 19:07

Tack snälla! Jag är ok idag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...