"Släpp ner axlarna, du behöver inte vara så nervös!" Uppmanar hon mig, den bastanta kvinnan i stolen mittemot, hon ler avväpnande och rättar till sin blus. Jag ändrar position i den obekväma fotöljen och försöker fokusera på att slappna av i kroppen, hjärtat slår fort och mina kalla nävar ligger hårt knutna i mitt knä.
"Förlåt, det är inte meningen. Jag är bara... jag har aldrig varit här förut och hela situationen gör mig lite osäker." Svarar jag och försöker pressa fram ett leende. Hon granskar min kropp och observerar varje rörelse, jag kan se att hon bedömer mig i sitt huvud. Hon är van, hon kan det här... hon har förmodligen jobbat på Stockholms Center för ätstörningar i flera år, det verkar som det iallafall. Kvinnan nickar och lutar sig tillbaka, hela tiden med ett mjukt uttryck i sitt ansikte. Men jag ser att hon är skeptisk, förmodligen på grund utav min tjocka kroppshydda. Jag är inte tillräckligt smal för att vara ätstörd, jag kan höra hennes tankar eka i mitt eget huvud. Ögonen avslöjar henne.
"Våra patienter måste vara mottagliga för behandlingen här, missbruk tillåts ej och vi arbetar inte med viktnedgångar." Hon pausar och drar ett djupt andetag innan hon fortsätter. "Och jag måste förvarna dig om att du kommer gå upp i vikt igen. Varenda kilo du har gått ner igenom att svälta dig själv." Hennes ord är som ett slag i magen, luften pyser ur mig och jag sitter lamslagen kvar i ett rum som tycks krympa runt mig. Jag hade inte förväntat mig detta, jag hade såklart förväntat mig att viktnedgången skulle stanna av...men inte att allt mitt hårda arbete skulle vara förgäves. Min kontakt ifrån öppenmottagningen sitter bredvid mig och ser sig besvärat omkring i rummet, hon bryter tystnaden och får mig att vakna upp ur min dvala. "Så, hur ser planen ut?" Frågar hon nervöst och tittar försiktigt åt mitt håll, jag vet att hon kan känna min ångest, hon känner mig så pass bra vid det här laget.
Damen lägger fram ett papper på bordet framför mig, ett ark med bilder på mat som demonstrerar vad du bör äta under en dag. Hon pekar på bladet med sitt snedvridna finger och tittar frågande på mig. "Äter du såhär mycket varje dag?" Nej, nej det gör jag inte. Jag äter mycket mindre. Och det säger jag till henne också, för jag har bestämt mig för att vara ärlig.
"Titta på överskriften." Beodrar hon mig med ett allvarligt ansiktsuttryck och jag kikar ner på kommando. Jag läser ´måltidsplan´och sedan vandrar blicken vidare till texten under, den mening jag inte läste trots att den stod där så tydligt. ´För ett barn mellan 3-4 år´
Tårarna forsar, jag känner hur panikångesten bubblar inom mig och kroppen skakar okontrollerbart utav gråt. Jag sörjer, jag sörjer mig själv och verkligheten som träffar mig likt en örfil i ansiktet...jag inser först nu hur sjuk jag verkligen är. Mina hjärtskärande snyftningar ekar i det trånga utrymmet och de två kvinnorna betraktar mig med medlidande i blicken, jag tror till och med att min behandlare fällde en tår.
Hur tragiskt är det inte att en tjugotvååring äter mindre än en treåring för att kunna bli smal?

This hit me hard. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...