Hans kärlek är sprudlande, intensiv och energisk. Påfrestande till en viss del då den fyller upp rummet vi sitter i, den vibrerar i luften och penetrerar min själ medan han iakttar mig med osäkra, melerade ögon. Han andas in mig och fångar upp hela min existens i sina händer, för ett ögonblick står jag i lågor medan ljusen brinner ut omkring oss. Den sötsliskiga smaken av förälskelse dröjer sig kvar i munnen efter hans kyssar, jag gurglar runt avskyn men ihopbitna käkar och armarna korsade över bröstkorgen... likt en mur, likt ett skydd emot det tryck som uppstår när han pressar sin kropp emot min. Mitt känslokalla jag klarar inte av att besvara dessa känslor. Hans plötsliga kramar, ivriga kyssar och trevande händer som får det att krypa i skinnet. Allt han ser är perfektion, men mina brister bränner under hans sträva fingertoppar och skrovliga handflator. Ingen kan rädda mig ifrån mitt självhat, år av mörker går ej att förgöra med vackra ord och kärleksförklaringar. Jag kommer krossa hans hjärta förr eller senare, Y var noga med att forma mig... han skapade en kopia av sig själv.

Han skapade ett monster.