Nu är det så att jag har drabbats utav fruktansvärda tvångstankar.

Jag får för mig att min hund ska brinna inne så fort han lämnas ensam, påväg till jobbet måste jag ofta hoppa av tåget och återvända hem om jag nu ens kommer iväg till att börja med.
Jag har börjat prata med en KBT terapeut om mina rädslor, vi kom fram till att jag indirekt är rädd för att dö själv.. för när Oliver dör, tänker jag dö med honom. Vad gör man då? Allt i mitt liv kretsar kring honom, alla framsteg jag har gjort är hans förtjänst. När vi är ute på promenad är jag livrädd för att han ska bli attackerad av en annan hund eller bli biten av en huggorm och därför stannar jag ofta inne medan min sambo tar ut honom. Jag skulle inte klara av att vara med om en sådan fruktansvärd händelse, jag skulle dö inombords... jag tynar bort av bilderna i mitt inre. För jag kan se det framför mig, allt blod, paniken, vassa gaddar och skräcken i Olivers ögon. Jag kan höra hans skrik, hans rop på hjälp och det förgör mig. Jag känner mig läskigt hjälplös, en sån situation går ej att kontrollera och har jag ingen kontroll så tappar jag bort mig själv. Fullständigt. Jag är helt enkelt livrädd för att gå ut med min hund. Alldeles skräckslagen.
Jag har börjat med mindfulness igen, det hjälper lite när jag anstränger mig, men ångesten tar ofta över och äter mig levande under promenaden. Jag ber till vem som helst att Oliver ska klara sig, att han ska få leva ett långt, lyckligt liv utan smärta. Men är det någon som hör mig?
Jag hoppas det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...