Blåa nyanser, håret fångas med i farten och lyfter runt huvudet likt en gloria av bruna lockar. En svettdroppe lämnar hårfästet och färdas långsamt ner längs ryggraden, likt en myra vandrar den ostört längs formerna av en darrande kropp. Ytterligare en droppe och sedan en till. Kinderna färgas blodröda, kalufsen fäster sig envist i ansiktet, trots det misslyckade försöket att hålla det borta. Tröjan är grå och fläckar av nyansen skräck bildas under en överhettad, värkande bröstkorg. Flackande ögon söker desperat efter en plats i havet utav främlingar, tankar rusar i huvudet samtidigt som ett förskräckt skratt lämnar ett par spruckna läppar. Allt ljud runt omkring blir till ett brus, överlevnadsinstinkten tar över och skakiga ben rör sig per automatik.

"Du måste klara det här" det ringer i öronen, för du måste verkligen klara det här. 
Ytterligare en spårvagn drar förbi och vinddraget sliter i den urlakade tröjan med allt för långa ärmar. Skräcken av att vilja kasta sig ner på spåret sprider sig likt en löpeld i en panikslagen kropp, en bön till vem som än lyssnar ekar som ett mantra i den bultande hjässan och hårt knutna nävar förbereder sig för en närstrid. Dörrar slås upp med ett brak, en fors utav okända människor far förbi och ömma fötter väntar ängsligt på att få kliva på. Det är bara ett steg mellan den fastfrusna gestalten och den gnisslande kupén, bara ett kliv. 

Sedan ännu en resa med frågande blickar och en skam i själen som aldrig försvinner. 

 

Amisa

16 oktober 2020 22:16

Skam kan försvinna då man pratar om det jobbiga. Då upptäcker man att andra har haft liknande upplevelser och att man inte är så ensam om det. Kanske kan du hitta någon neutral person att prata med? En kurator, någon på företagshälsovården, en terapeut eller någon självhjälpsgrupp?

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Felicia

20 oktober 2020 20:10

Jag pratar för tillfället med en sjuksköterska på wemind, har även kbt en gång i veckan och stöd ifrån alla i min omgivning.. det verkar ändå inte ge med sig tyvärr. Det kanske gör det någon gång i framtiden men just nu ser det inte ljust ut. Tack för din kommentar och dina råd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...