Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det helt enkelt inte rullat. Jag skäms för att skicka in den och det är försent för att skriva om den då det är 5 timmar och 17 minuter kvar tills att den ska in. Ångest. 

Oh well, det är bara att skicka in och se glad ut. Vågar man hoppas på ett C iallafall? Jag kommer må så jävla dåligt om jag bara får ett E, men jag kan inte förvänta mig mer just nu. Ännu värre skulle det väl vara om jag fick ett F dock, då skulle jag gå under helt. 

Något annat som tynger mig är vikten, som vanligt. Siffrorna står stilla på vågen och ändå äter jag så lite som jag bara kan. Varför går jag inte ner mer? Jag fattar inte. Jag skrev ner en text om hur jag känner och skickade den till J, han var väldigt förstående och det kändes verkligen skönt att få öppna upp sig. Det är skönt att vara mindre ensam med tankarna som konstant plågar mig.  

Sa jag att jag ska fira midsommar med J's familj också? Det känns lite sorgset.. att inte fira med varken P eller mamma. Allting är ju annorlunda nu med avståndet mellan oss. Det är så svårt för mig att acceptera den här förändringen, det känns som om vi glider ifrån varandra mer och mer för varje sekund som går. Det är fruktansvärt. Nu måste jag äta framför J's familj också, sedan ska jag delta i femkamp där jag kommer göra bort mig totalt. Ja, jag har helt enkelt ångest för så jävla mycket just nu och det här var nog det sista jag behövde. Men det är försent att backa ur nu. Fan. 

Jag vet inte vad jag ville få ut av att skriva det här inlägget, kräkas lite I guess. Tack gode gud för bloggen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Det har börjat spåra ur igen. Jag väger mig flera gånger om dagen, jag mår illa så fort jag äter något och skammen som förtäring av mat medför ska vi inte ens tala om. Igår var jag så jävla hungrig efter att ha hållit igen i ett par dagar, så jag åt ...