Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det som är själva grejen med beroendeproblematik.. man vet att det inte är bra men man gör det ändå för att suget är för stort och omöjligt att stå emot. Jag röker iallafall inte dagligen längre, utan bara när jag åker till pappa. Jag har lovat mig själv det för annars klarar jag inte av att hålla mig. 

Oliver ska till veterinären om två veckor då han har problem med örat, han är helt kal med små skorpor som lossnar tillsammans med pälsen. Jag är orolig, det känns verkligen inte bra. Jag är livrädd för C-ordet. Jag gråter nästan dagligen för att jag tänker på att Oliver en dag inte kommer att finnas vid min sida. Livet är så skört, han är ju min livboj och jag vet inte om jag överlever utan honom. Så jag är rädd, jätterädd. Tanken på att jag kommer tvingas leva mer utan honom är vad jag kommer få leva med honom krossar mitt hjärta, min själ och allt jag är. Jag måste uppskatta tiden mer, jag måste göra det bästa av den men det är svårt när man lider av grova katastroftankar. Det är så begränsande. Åtta år i år.. kan inte tiden stå stilla? Jag kommer att gråta på hans födelsedag, för det är bara ytterligare ett steg mot den eviga vilan. Jag är inte redo och jag tror inte jag någonsin kommer att vara det. Livet utan Oliver kommer inte vara något liv alls. Inget liv jag vill leva iallafall. Det skrämmer mig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...

Det har börjat spåra ur igen. Jag väger mig flera gånger om dagen, jag mår illa så fort jag äter något och skammen som förtäring av mat medför ska vi inte ens tala om. Igår var jag så jävla hungrig efter att ha hållit igen i ett par dagar, så jag åt ...