Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo. Han är inte farlig, bara man är varlig, men man kan dock, men man kan dock honom aldrig tro. Låten går på repeat i hjärnan, samtidigt som kroppen skakar i panik. Iakttagen, jag känner mig iakttagen. Det börjar bli kusligt nu, jag får psykotiska symtom även under dagarna. Nu har jag också har läst om Maran och andra obehagliga varelser vilket bara skrämmer upp mig ytterligare. Jag vet att de ser mig, jag bara vet det. Något som är helt orimligt för er, något som bara är påhitt och fantasi - det är min verklighet. Känslan av att någon smyger sig upp bakom min rygg medan jag bäddar sängen, två ögon som betraktar mig när jag duschar och en otäck figur som väntar på mig i mina drömmar. Jag är så jävla rädd för att få en sömnparalys, jag skulle nog inte klara av en sådan utan att hamna i ett psykotiskt tillstånd. Kommer jag behöva läggas in snart? Dessa tankar hemsöker mig, jag känner mig inte trygg i mit eget hem. Under tiden jag har skrivit detta har jag nog kollat mig över axeln minst trettio gånger. Det är inte okej längre, JAG är inte okej. Hur får jag det att sluta? Fan, jag är vettskrämd.

Jag har aldrig känt en sådan skräck förut. Jag ser er i ögonvrån, jag bara vet att jag ser er.

Hjälp mig.