De dagar han inte valde att trakassera mig, satte läraren guldstjärnor på hans bänk.

De lös om dem, de få stjärnorna han skrapat ihop igenom att frysa ut mig. De var kanske 40 stycken..

jag gick i samma klass som honom under två års tid och han lyckades skrapa ihop 40 stjärnor.

Vissa kanske skulle hurra för fyrtio mobbningsfria dagarna, glädjas åt att han ändå lyckats kontrollera sig själv och inte använt mig som hackkyckling. Under fyrtio dagar. Men tyvärr kunde jag bara se de resterande 316 dagar då han valde att göra mitt liv till ett rent helvete.

De där stjärnorna som skulle motivera den här 2 år äldre killen till att sluta förstöra en osäker, tjock, ensam liten 11årig flicka, var bara ytterligare ett nedslag för mig. Han vann och jag förlorade.

Och jag menar inte bara status, vänner, självförtroende och betyg. Jag förlorade mig själv någonstans i den där natthimlen där alla hans stjärnor glödde lika starkt som min vilja att inte längre finnas kvar.

Jag kan fortfarande se dom idag. De där jävla stjärnorna. Sju år senare kan jag fortfarande se dom.

Många dagar är jag bitter, förbannad, olycklig.. Jag kan inte förstå.

Men mest utav allt, undrar jag hur denna lärare tänkte.

Hur kan man belöna ett barn med guld när det andra barnet får betala i blod?

För det var exakt det jag gjorde.

Det var här mitt självskadebeteende började.

 

Jenny

13 januari 2015 13:10

Vilken idiot! Killen förstås men speciellt läraren. Du borde skicka detta till henne! Killen mår säkert sämre än du idag, bullies brukar vara fega krakar som blir olyckliga och ensamma senare. Synden straffar sig själv Flisan, du vinner i längden med ditt fina hjärta och din starkhet. Jag tror på att förlåta alla idioter man träffar på, borsta bort dom som om det inte berör och sträcka på sig och gå vidare. Men det är svårt när man är 11 år och det är svårt när man har sår för livet i sin själ. Men försök- skriv skriv skriv - sedan begrav för alltid och ägna dem inte en annan tanke. Tacka för att du inte blev som dem! Du är bättre! Jag tror på dig!

Felicia

13 januari 2015 16:32

Det är hemskt att blicka tillbaka, men värre är det när jag tänker på alla de människor som krossade sina egna själar i ett försök till att ta död på min. What comes around, goes around. Många dagar är jag förbannad, men jag försöker tro på karma.

Jag hoppas jag växer i och med mina inlägg.. Tack för att du tror på mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...