Förr var jag inte ens värd att titta på, den lilla energi man valde att lägga ner på mig var alltid i form utav en rutten kommentar eller en förintande blick.

Jag fick aldrig känna hur det kändes att bli tittad på med omsorg, kärlek och beundran i blicken.

Jag var så avundsjuk på de där blickarna. På ett par sketna blickar!

Och jag var så fruktansvärt less på att bli ratad innan jag ens hann öppna munnen.

Hade jag fått en chans hade jag kunnat visa hur rolig, smart och skön jag kunde vara!

Men ni hade inte ens hjärta nog att besvara mina leenden.

Men är man fet, så är man fet, det finns ju ingenting man kan göra åt saken.

Vem vill hänga med någon som är överviktig?

Det sa man kanske aldrig rakt ut, det hade väl varit en hemsk sak att säga.

Att garva lite och kalla någon tjockis är ju inte så farligt, men man kan ju inte säga rakt ut att man inte vill umgås med ett fetto.

Nej, kanske inte, men era blickar talade för sig själva.

Idag väger jag 25 kg mindre, men jag mår inte bättre.

Tillslut blev er bild av mig, min egen.

Och alla kilon föll av, men bilden förblir densamma.

Idag tittar ni på mig. Skrattar, ler, hälsar.

Idag gråter jag när jag ser mig själv i spegeln.Idag tar jag medicin för att stå ut med mig själv i en dag till.Idag går jag hem ifrån jobbet med en ångestattack. Idag är jag så jävla trasig. Idag hatar jag mig själv mer än någonsin.

Men idag är jag åtminstone smalare.

Idag ser jag ut som jag borde i era ögon, mitt yttre är inte längre frånstötande, jag är tilltalande, kanske till och med söt. Jag borde glädjas för att jag äntligen passar in.

Men att ha förlorat 25 kg själ gör mig inte lycklig.

Så idag när ni ler emot mig och vinkar, får ni ursäkta om jag inte ler tillbaka.

 

Michelle Sjöberg❤️

13 januari 2015 13:19

du är så jävla fin vännen!❤️

Felicia

13 januari 2015 16:21

Tusen tack finaste du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...