Det är som om att jag betraktar världen under stängda ögonlock. Ögongloberna fortsätter rulla i huvudet fastän det är nattsvart.

Men när man sluter ögonen är det ju inte bara mörker man möts av.

Jag vet vad jag ser men jag kan inte beskriva det.

Ljus, färger, rörelser, symboler. Det finns där men jag kan inte riktigt ta på det.

Och det är så jag upplever världen. Som färger, rörelser, ljud, upplevelser, händelser och symboler jag inte förstår mig på.

Ser din värld ut som min när du sluter dina ögon?

 

Jenny

13 januari 2015 12:59

Det är förstås mycket svårt att förstå hur du upplever din värld vännen men jag är så glad att du skriver. Att skriva har hjälpt mig gm så många svåra perioder i mitt liv. Inte för att få bekräftelse, egentligen inte ens för att försöka förklara för andra hur jag mår men bara för att få en klarare bild för mig själv. Fortsätt skriva fina Felicia- du har en gåva.

Felicia

13 januari 2015 16:25

Att skriva är bra för själen, speciellt för min. Kan inte ens beskriva vad jag känner när jag skriver, jag bearbetar mig själv och det känns jättebra. Tusen tack fina du!

 

Bella

10 februari 2015 05:32

Hej på dig du vackra kvinna !!!. Du är jätte duktig på att skriva om dina känslor !!.Jag borde oxå bli bättre på det så att man inte har allt inombords och får utbrott så himla ofta typ.
/ Mvh Isabelle.

http://www.lsabelles.bloggo.nu

Felicia

10 februari 2015 09:50

Hej fina du!

Tusen tack för din fina kommentar!
Det kan vara svårt att sätta sig ner och skriva, ibland skriver jag inte på flera veckor, ibland skriver jag ett inlägg med bara några timmars mellanrum!

Skriv exakt vad du känner, då kanske det flyter på lite bättre? Känn ingen press bara, för då blir det inte bra alls!

Med vänlig hälsning Felicia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...