Direktlänk till inlägg 13 januari 2015
Hur känns de nya medicinerna då, Felicia?
Jag blir totalt överrumplad av hur fullständigt bortkommen, patetisk och hjälplös jag känner mig. Inombords haglar det tankar och jag drunknar i en tsunami utav känslor. Orden förvandlas till aska på tungan och lämnar en bitter eftersmak i hela munnen. Vart är jag? Vem är jag? Vad gör jag?
Samtidigt som det stormar inombords kluckar vågorna lugnt mot stranden.
Och det är då jag inser, ni ser verkligen inte vad som finns här under.
Inte ens om jag karvade bort min hud, delade på mitt skal eller spräckte skallen framför er skulle ni se.
Och bara det krossar den lilla flotte jag så desperat klänger mig fast vid.
Så jag går och drunknar i mina vågor medan ni njuter av att känna sanden mellan tårna.
”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...
Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...
Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...
Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...
Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...