De senaste åren i mitt liv har legat i total förmörkelse.

Under den värsta perioden i mitt liv bestämde jag mig för att jag inte hade någon plats i den här världen längre, jag hade inget att erbjuda och livet hade ännu midre att erbjuda mig.

Min underbara, fina, fantastiska familj var allt jag andades för, allt som höll mig kvar.

Min mamma hade under många år tvingats att blåsa liv i mig, hela tiden, varje dag. Det var så jag gick runt. Jag var livrädd när hon inte var nära mig. Vad gör jag om mitt hjärta slutar slå?

Samtidigt som jag inte kunde släppa hennes hand utan en panikattack, hatade jag mig själv för att hon tvingades stå ut med mig. Jag tog upp allt hennes syre och klängde mig desperat fast vid hennes hals.

Hon kan inte leva för två.

Så antingen drar jag med henne i djupet och låter hennes lungor fyllas med vatten, eller så släpper jag taget och låter henne sparka sig upp till ytan. Ensam.

Vi båda behöver inte drunkna.

En dag för cirka två år sedan stod jag på perrongen, redo att hoppa och lämna världen bakom mig.

Min mamma är och kommer alltid vara min hjälte, den mitt hjärta slår lite extra för - hon är den som lyser starkast utav stjärnorna på min natthimmel.

Mamma, tack för att du satt med mig på sjukhuset varje dag. För att du är min kämparglöd när min livsglädje har brunnit ut. Tack, inte bara för att du bar mig inom dig i nio månader, utan för att du låg i min säng med mig när jag drömde mardrömmar varje natt och inte vågade sova ensam, tack för alla gånger du har tejpat ihop en blodig handled och tvättat rent mina sår, tack för alla gånger du har stått upp för mig när jag inte har kunnat föra min egen talan, för alla panikattacker du har jagat bort med dina kramar, tack för att du skrattar med mig, pratar med mig, älskar mig, pussar mig, uppskattar mig, finns i min närhet.. Tack för att du är ljuset i mitt mörker. Tack för att du visar vägen. 

Du är fantastisk. Tack för att jag får vara din dotter. Tack för att du är hela min värld. Tack.

Jag älskar dig.

Pappa, tack för att du stannade med mig på sjukhuset. För alla gånger vi har skrattat tills vi gråtit tillsammans, tack för alla bråk, leenden, all kärlek. Tack för alla stödsamtal, tack för att jag kan ringa dig när det stormar inombords, tack för att du hjälper mig att reda ut mina tankar. Tack för att du hjälper mig att reda ut mig själv.

Tack för att du kom med din trygga famn när alla ljus hade slocknat i Gottsunda, tack för att du hittade mig där ensam i lägenheten och räddade mig ifrån mörkret.

Tack för att du finns i mitt liv. Tack för att jag får vara din dotter.

Jag älskar dig.

Paloma, tack för allt du gör för mig,förlåt för allt du stått ut med, allt du tvingats uppleva, allt du har fått se. Tack för att du kom till sjukhuset när jag var inlagd. Tack för att du höll om mig när jag inte kunde andas. Tack för att du håller mitt huvud över vattenytan. Tack för alla skratt, alla minnen, alla bilder, alla bråk, all kärlek, allt det som gör livet värt att leva.

Trots allt du tvingats gå igenom, så fortsätter du att överraska mig varje dag, du har vuxit upp till en sådan smart, fin och fantastisk tjej, mitt hjärta spricker av stolthet varje gång jag ser på dig. Jag kunde inte önska mig en bättre lillasyster. Du är allt för mig. Tack mitt hjärta, tack för att jag får vara din syster.

Jag älskar dig.

Ellen, tack för att du följde med mig till sjukhuset. Tack för att jag alltid kan komma till när jag behöver prata, oavsett vad jag behöver slänga ur mig finns du alltid där, tack för att du alltid har tagit emot mig med öppna armar, tack för all kärlek, alla leenden, alla gapskratt, tack för din dåliga humor, för din envishet,alla minnen vi skapat tillsammans.

Jag är så stolt över dig, över allt du har åstadkommit. Du är en fantastisk människa och ingen jag känner har ett hjärta lika stort som ditt. Fortsätt vara den du är.

Tack för att jag får vara din syster.

Jag älskar dig. 

Hur mycket hänsyn man än försöker ta till ett barn som går runt på tabletter, karvar sig i armarna och inte ens orkar ta sig utanför dörren, så är man inte mer än mänsklig. Man gör misstag, bråkar, gråter,skriker, älskar utan gränser. Min familj gjorde ett jävligt bra jobb med att älska mig.

Utan er är jag ingengting. Ni är anledningen till att jag fortsätter kämpa. Tack för mitt liv. Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...