Och när han kysste mig för första gången så reste sig håret i min nacke, lyckligt ovetandes om att han inom en snar framtid skulle använda det för att hålla ner mig mot marken.

Så att mina ben aldrig skulle kunna bära mig ifrån honom. Så att han skulle ha fullständig kontroll över mig. Och jag lät honom, för i mina ögon var detta kärlek.

Rå, barsk kärlek, något jag var tvungen att vänja mig vid då jag var en känslig själ som möttes utav en brutal verklighet, en brutal verklighet i form av honom.

Osäker. Han gjorde mig osäker, för jag visste aldrig vilket humör han skulle vara på. Om han blev arg för att en knarkaffär hade gått dåligt kunde han sula iväg sin telefon emot min ansikte. Hårt.

Han kunde gå ifrån ömma kyssar till att dunka in mitt huvud i väggen, med ett stryptag kring min hals och sitt knä mellan mina ben. Han var galen, jag såg det.

Arg. Arg för något jag inte kunde sätta fingret på. Och jag förstod aldrig riktigt varför, för jag försökte ju ständigt att vara honom till lags. Jag var inte min egen person längre.

Jag blev beroende och snart satt jag där och väntade vid telefonen på hans samtal, ett sms eller vad som helst. Han kunde försvinna i veckor och sedan komma tillbaka som om att ingenting hade hänt.

Jag visste innerst inne att han hade en annan.Nej, jag var den andra. Jag fick utstå allt detta och jag var inte ens först på listan. 

Men denna djävul var mitt allt och mitt inre väsen hade redan färgats svart av hans beröring. Vi båda visste det. Skillnaden var bara att han njöt medan jag pinades.

De märken han lämnade längs min kropp sitter kvar än idag. Han märkte mig med sitt mörker.

 

Andreas

21 februari 2019 16:03

Väldigt bra skrivet Felicia.

Felicia

21 februari 2019 20:00

Tack snälla Andreas!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...