Mina fötter möter det kalla golvet utav sten medan mina ögon söker efter gömda kackerlackor. Lukten utav rök når mina näsborrar och jag tar mig ur det svala rummet med stor försiktighet, mamma och syster snusar nämligen gott i sängen jag precis lämnat bakom mig.

Det är ett sterilt hem vi bor i, spartanskt inrett med väldigt lite personlighet. Knappt någon alls ifall du frågar mig. Vi spenderade natten tillsammans i mammas säng då pappa ännu en gång var ute och gjorde det han inte borde göra. Jag förstår ju detta, även om allt som händer inte kan förklaras för en nioåring.

Ljuset ifrån mitt rum når mina fötter och jag kikar in, det är rörigare än när jag lämnade det.
I min säng ligger han, med flaskor på golvet och fimpar utspridda över mina rosa lakan, madrassen är full utav mörka brännhål och vid varje andetag känner jag pustar utav den där vidriga lukten. Den där motbjudande lukten utav alkohol som konsumerats i för stor mängd, lukten utav morgonandedräkt och spya. Den slog emot mig när jag stod där och jag minns hur ont det gjorde i hjärtat. Hur besviken jag var. Men jag var inte förvånad, vilket förmodligen är det mest tragiska i det hela.

Jag vet inte om det bara var alkoholen han fastnade för, men hans beteende har fått mig att undra. Jag tror att han älskade sina substanser mer än vad han älskade oss.
Den där odören som han utsöndrade den där morgonen och vid så många andra tillfällen hemsöker mig än idag. För jag klarar inte av den, min mage vänder sig och ångesten kommer tillbaka. På två sekunder är jag återigen fast i mitt nioåriga skinn som förfärat får titta på när en man som borde vara en förebild istället förstör en hel familj.

Som tur var hade jag min fantastiska mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...