Du som sa att jag var det vackraste du sett, du som inte kunde släppa mig med blicken den där varma vårdagen utanför tunnelbanestationen i akalla. Jag trodde aldrig att jag skulle se dig igen, för du vek av runt hörnet efter att du brutit ögonkontakten med ett smil. Ingen hade någonsin kollat på mig sådär innan. Men du kom tillbaka, med ett fräckt leende och du visste att du hade mig runt ditt lillfinger, för sättet du tittade på mig fick mina ben att skaka.
Du bestämde att vi skulle ses igen och jag sa ja, för jag hade precis repat mig efter ett destruktivt förhållande där mitt ex både psykiskt och fysiskt misshandlat mig. Jag behövde den här uppmärksamheten, min själ och kropp skrek efter den.
Så det var ett lätt val, vi skulle på en dejt dagen efter i Kista där du ville bjuda mig på mat.
Självklart var jag helt ätstörd vid det här tillfället, så smal som jag var då hade jag aldrig varit förut men jag tänkte ändå försöka äta, jag ville så gärna att dejten skulle flyta på, att den skulle leda till någonting mer. Jag ville ju bara vara lycklig, uppskattad och omtyckt.
Mina förväntningar var höga, jag som knappt varit på dejt innan. Min mamma lånade mig en av hennes bästa jackor och tittade på mig med lycka i blicken, det var stort, jag fick låna en av hennes favoriter.
Du hämtade mig i din bil, jag visste redan att du liksom jag rökte gräs då och då, så vi bestämde oss för att röka i garaget innan vi gick in i gallerian. Vi hade kul, du skrattade och pratade på med den där glimten i ögat och jag var helt betagen. Sedan skulle vi äta, jag klarade självklart inte av det och jag märkte att du blev lite stött. Men jag tänkte inte mer på det utan försökte bara lätta på stämningen, vi valde att åka därifrån för att äta efterrätt någon annanstans. Men först behövde du göra någonting, du behövde möta en kompis i akalla. Så vi åkte dit och när du skulle kliva ur bilen ramlade det ut massa sedlar under sätet som du sedan beordrade mig att plocka upp. Jag antog att du var stressad så jag nickade bara och följde din order. När du kom tillbaka hade du någonting i din hand, vad det var visste jag inte men jag antog att det var cannabis. Du körde iväg till en mack där du parkerade din bil så att den stod skymd bakom några träd, sedan öppnade du förpackningen och i låg något jag aldrig hade sett förut.
Det var mörkt och knappt några människor ute när du tittade mig i ögonen och berättade att det var heroin. Du valde att röka det framför mig, trots att jag bad dig låta bli. Jag var dum som inte klev ur bilen då, men jag var så rädd för dig, för du var så stor och jag var så liten. Du kunde göra vad som helst med mig och du visste om det.
När du hade rökt så köpte du en piggelin på macken, du ville att jag skulle äta den efter att du själv hade tagit en tugga, men jag vägrade. Så du tog tag i mitt hår, förde mitt huvud bakåt och körde sedan ner glassen i min strupe. Jag trodde jag skulle dö, jag kunde inte andas.
Helt plötsligt blev du normal igen och valde att köra vidare, med låsta dörrar, då du insåg att jag ville fly ifrån dig. Regnet stod som spön i backen när du skrattandes körde iväg i 140, bilen slirade fram och allt jag kunde tänka på var min familj. Att jag nu skulle dö och att det var mitt eget, korkade fel. När min mamma skrev ett sms så tittade du ner på min skärm så att du kunde se vad jag svarade, hon frågade om allt var okej och jag var tvungen att svara ja, jag lade även till att jag älskade henne massor ifall det var mina sista ord henne. Jag var livrädd.
Du svängde av igen, till en Max i Länna och du tvingade mig att lämna kvar mina saker i din bil, inklusive min jacka. När vi var där inne började du härja igen, ditt humör slog om och alla där inne vände uppmärksamheten emot oss. Du beställde din shake och blev återigen arg när jag inte ville äta, du körde in sugröret i min mun, höll fast mitt huvud och tvingade mig att dricka.
De såg, men ingen gjorde någonting och det gör mig så extremt besviken.
Ifrån ingenstans började du springa och jag rusade efter, mammas jacka var allt jag kunde tänka på och den låg ju i din bil. Här borde jag ha stannat upp och bett om hjälp, skitit i den där dumma jackan och sprungit för mitt liv. Men jag kunde inte, för jag ville inte göra mamma besviken. När jag berättade om detta för henne så blev hon fruktansvärt arg över att jag riskerade mitt liv för ett klädesplagg, men jag var så rädd och gräset jag tidigare hade rökt gjorde det svårt att tänka klart.
Jag försökte ta mina saker men du slet in mig i bilen och låste återigen dörrarna, det bar iväg ytterligare en gång och du sexuellt ofredade mig med sin hand medan du körde som en dåre längs den tomma motorvägen. Jag hade konstant hjärtat i halsgropen och tårarna rann, men du brydde dig inte när du slog mitt lår och skrev gång på gång med sin knytnäve. Du torkade av ditt snor på mina strumpbyxor och skrattade högt, när du stannade till vid ytterligare en mack försökte du våldföra dig på mig och jag trodde att du skulle lyckas, för du var ju så mycket starkare. Du bet mig hårt i näsan och kinden, så hårt att det syntes märken dagen efter.
Sedan bytte du personlighet igen och du betedde sig som killen jag träffat utanför stationen, glimten i ögat var tillbaka. Jag bad dig lugnt och stilla om att få bli avsläppt hemma och till min förvåning gjorde du som jag sa. Jag släpptes av i centrum, fem minuter ifrån mitt hem och jag sprang. Jag sprang medan tårarna rann längs mina ömmande kinder och allt jag kunde tänka på var hur lycklig jag var som hade klarat mig. Hur illa det hade kunnat gå... att jag överlevde.
Och nu sätter jag mig aldrig i en bil med en främling igen.
Kevin M.
8 mars 2019 10:22
Hej Felicia!
Du har ovanligt bra språkbruk.
Är detta en sann historia?
Det är alltid en bra regel att hålla sig ifrån främlingars bilar hur som helst.
Felicia
8 mars 2019 18:05
Hej Kevin!
Tack för att du säger det,det betyder väldigt mycket för mig! Jag försöker konstant förbättra mitt skrivande och det är såna här kommentarer som lyfter mig, så tack!
Ja tyvärr, det hände för cirka 2 år sedan och var en av de vidrigaste upplevelserna i mitt liv.
Jag vet bättre nu och jag hoppas att detta inlägg kan förhindra en annan tjej ifrån att sätta sig i en främlings bil.
Tack för din kommentar! :)
Kevin M.
8 mars 2019 20:27
Hej Felicia!
Jag förstår det.
Jag upptäckte din blogg ett tag sen och har läst ett och annat inlägg.
Tog det dig länge att komma över det och våga träffa andra?
Det är tur i oturen att det inte slutade värre för han verkar ha varit en galning, och drogerna hjälpte inte saken heller.
Jag räknar med att du har slutat röka cannabis, med tanke på hur mycket du tycks jobba för att må bra igen.
Du tycks ha träffat en del rätt dåliga typer. Jag är nyfiken: Var träffar du dina killar?
Jag är nämligen nyfiken på hur du har träffat dem andra, om det har skett inom samma kretsar eller från samma ställen. Denna kille träffade du helt slumpmässigt, men jag räknar lite halvt-pretentiöst med att han var ett undantag.
Felicia
9 mars 2019 11:28
Hej Kevin!
Vad kul att höra att du gillar det jag skriver och att du fortsätter följa min resa!
Det tog ett tag, samma sak som med våldtäkten. Jag har alltid varit rätt social och extrovert utav mig, eller det har iallafall varit en mask som jag har dragit på mig så fort jag kliver utanför dörren... så jag kunde fortfarande interagera med män. Men inte på samma sätt.
Jag var så nedbruten då, mitt självhat var enormt och jag kände nästan att jag förtjänade att bli behandlad som skit. Om alla män jag älskat behandlat mig som smuts, säger det då inte ganska mycket om mig som person?
Jag träffade dock min närmsta väns storebror efter detta, han behandlade mig bra, vi var bara för olika och jag var så trasig när vi möttes. Han var nog den enda som faktiskt var snäll emot mig.
Jag har slutat till viss del, om det någon gång vid något enstaka tillfälle bjuds så KANSKE jag smakar lite. Annars håller jag mig undan.
Jag har träffat många via nätet, en träffade jag på jobbet, sen träffade jag denna tomte av en slump i verkligheten då... han vars namn som börjar med Y, mannen som totalt förstörde mig, träffade jag igenom min dåvarandra vän som "dejtat" honom i en vecka när hon var fjorton.
Mitt största misstag, jag önskar att jag inte hade besvarat hans leende den där kvällen i december.
Men det är lätt att vara efterklok.
Så för att sammanfatta det hela så har jag nog träffat mest rötägg via nätet, men de farligaste och mest obehagliga var i verkligeheten.
Kevin M.
9 mars 2019 21:40
Hej Felicia!
Jag beklagar.
Jag har inte läst allt på din blogg men har läst om den som heter Y, och det är han som våldtog dig om jag förstår rätt.
Jag anser inte att det säger nåt om hur du är som person om alla behandlar dig illa. Däremot kan det säga nånting om vilka val du fattar, hur du träffar folk, vilka typer av killar du dras till. Det var därför jag ställde frågan.
Tyvärr är det ju så att det blir svårt för hyfsat trevliga killar att träffa tjejer när det finns en del dåliga killar som härjar, för jag tänker mig att många kvinnor blir misstänksamma om killarnas avsikter på grund av dessa.
Du skriver din blogg verkligen som om ingen läser - förutom att vissa personer väljer du att låta vara anonyma - så det känns som att man kommer att ha en bra bild av dig och ditt liv genom att fortsätta läsa.
Det är bra att du håller dig ifrån droger i alla fall, även om jag skulle önska att du skulle säga ifrån även om kompisarna bjuder. Det är vårt förnuft som gör oss mänskliga, och det är just vårt förnuft som droger försämrar och till slut förstör.
Felicia
10 mars 2019 14:13
Hej Kevin!
Ja precis, honom träffade jag när jag var 16 och han var 21. Det var av en slump, jag fick reda på senare att han sålde droger och brukade en del själv, men det skrämde mig inte då för jag var redan förälskad i honom när han sa det.
Gräs har sedan dess alltid funnits runt mig, mina vänner som röker är fantastiska människor, de är alla snälla och väldigt smarta.
Så jag tycker inte rökat har någonting med saken att göra egentligen, däremot är tyngre droger något jag alltid har hållit mig ifrån och något jag kan tänka mig öppnar upp dörrarna för riktigt vidriga typer.
Jag fick inte reda på att Y tog tyngre droger innan det var "för sent".
Men jag vet inte varför jag träffar så dåliga människor. Vad tror du?
Tack så mycket, jag försöker dela med mig av den nakna sanningen.Jag ser detta som en dagbok också, det känns skönt att bli hörd och veta att man kanske kan öppna upp ögonen en annan människa.
Kevin M.
10 mars 2019 15:53
Hej Felicia!
Det finns tydkliga korrelationer mellan cannabis och psykos, har det visat sig. Tyvärr har det inte kunnat göras en ordentlig undersökning eftersom det finns många starka aktörer som vill förhindra att en sådan görs, så nån orsaks-samband kan vi inte definitivt hävda, men sambandet är starkt. Det sägs ju också att cannabis ofta agerar som ingångsporten mot ännu starkare droger.
Varför du träffar så dåliga människor. Jag tror att folk som ger sig på de svaga har en tendens att kunna plocka upp på svaghetsfaktorer, och du har själv skrivit att ditt självförtroende inte har varit på topp, så jag tror att såna typer lägger märke till sånt. Det är ungefär som i djungeln där rovdjur lyckas snappa upp svaghetstecken på deras byte.
Jag är ganska säker på att du kommer att kunna undvika dessa med bättre självförtroende.
Sen är det som du skriver också att du har tagit reda på vissa saker "för sent" och inte lyckats dra dig ur när du väl har fallit för en människa. En tänkbar lösning vore att vara långsammare i att falla för folk, om man nu kan påverka sånt vilket man inte alltid kan göra medvetet.
Hur gammal är du nu förresten? Jag har inte lyckats lista ut det.
Felicia
10 mars 2019 16:28
Hejsan Kevin!
Jag tror definitivt det kan påverka, men jag hade psykotiska symtom redan innan jag fick det konstaterat utav läkare. Så för min del är det inte cannabisrelaterat.
Däremot så tycker jag inte att det stämmer när man påstår att cannabis leder till tyngre droger, jag har själv rökt i snart 7 år (till och från) och jag har aldrig testat tyngre droger. Inte heller mina vänner som brukar/har brukat har testat.
Jag tror också det kan ha att göra med det, eller det är iallafall min teori kring varför jag har blivit mobbad i skolan och dessutom blivit utfryst på praktikplatser.
Jag är så osäker i mig själv och jag kan inte hjälpa det, jag har så dåligt självförtroende och det märks så tydligt, så i sociala sammanhang brukar jag ofta skaka och svettas för att jag blir så nervös.
Hur man bygger upp ett självförtroende har jag fått många tips på, men det är inget som hjälper. Rädslan sitter i och självhatet växer.
Ja, jag önskar att jag kunde falla mindre snabbt, men det är min borderline som spökar. Mina känslor blir så intensiva och skriker åt mig att allting är bra, fantastiskt och att du nu ska bli lycklig, och då kan jag inte göra annat än att höra på de vackra orden. Jag blir nästan hög på känslorna, det är som en explosion i hela kroppen.
Jag är då 23 år gammal, hur gammal är du?
Kevin M.
10 mars 2019 21:11
Hej Felicia!
Vi får nog vara oense om cannabis helt enkelt.
Trist att du var mobbad i skolan. Sånt kan sätta sina spår.
Jag är 34.
Jag kan inbilla mig vad du menar om att dina känslor kan ha styra över dig, och visst, det är lätt hänt när man går in i ett nytt förhållande. Det är egentligen inget fel på starka känslor och det kan till och med vara positivt, och det är ju ett sundhetstecken att du vill lita på folk, för många tar ju in baggage in till nya förhållanden och det är sällan positivt. Det gäller nog bara att du kopplar in förnuftet i början och hålla tillbaka, och framförallt vara vaksam över varningstecken, för när man väl fallit för nån är det svårt att tänka klart.
Det är svårt att bygga upp sett självförtroende på egen hand kan jag tycka. Det är nåt som måste ske stegvis genom att man uppnår små mål och får stöd av de få man kan lita på. Sen kan man bygga vidare på det. Det blir endast negativt om du sätter alltför höga krav på det hela.
Felicia
10 mars 2019 21:50
Hej Kevin!
Ja men det får vi nog vara :)
Ja, men det handlar inte heller bara om att gå in i ett förhållande, man blir totalt förhäxad utav sin partner. Helt manisk.Det tar enormt mycket på krafterna...
Jag tror inte att kärlek är någonting för mig, jag har fortfarande Y kvar i mitt hjärta av någon korkad anledning och jag verkar inte kunna fungera med någon annan.
Du har nog rätt, jag ska försöka jobba på det även fast det känns tufft och omöjligt haha! Tack för dina råd :) Har du själv en blogg?
Kevin M.
10 mars 2019 22:48
Hej Felicia!
Är det rätt av mig att dra slutsatsen att Y var din förste kille? Det brukar ju vara svårt att komma över den första kärleken.
Jag har faktiskt en blogg, men den är hemlig och jag skriver knappt om nåt som skulle intressera dig ändå.
Det finns ingenting värt att göra som är enkelt, så det är bara att kämpa på när det känns som tuffast!
Felicia
11 mars 2019 06:29
Hej Kevin!
Jag var ”tillsammans” med några innan honom, men det var inget seriöst. Så han var min första riktiga pojkvän. Jag antar att det brukar vara det, men det här är extremt. Jag försökte ta livet av mig med tabletter i hans hem efter att han gjort massa saker emot mig, låg inne på psyket ett tag efter detta. (Tack för att du gav mig något nytt att skriva om haha)
Och trots allt detta, trots allt han har gjort, så skulle jag ta tillbaka honom. Mitt hjärta gör ont när jag tänker på honom med andra tjejer, ändå vet jag ju vad han gör emot dem. Det är sinnessjukt, det är verkligen inte friskt och jag vet om det.
Åh jag förstår, vad skönt!
Jag kämpar nog alltid haha! :)
Kevin M.
11 mars 2019 07:28
Hej Felicia!
Ja, det är långt ifrån hälsosamt, men något förståeligt etersom han var din "första riktiga pojkvän". Tids nog kommer du över honom, men jag tror dessvärre att man brukar behöva hitta nån annan kärlek för att i väsentlig del komma över nån som man håll så kär.
Det känns som att detta inlägg är slutkommenterat så jag kikar över på dina andra inlägg och kommenterar om jag har frågor på dem.
Felicia
11 mars 2019 07:41
Hej igen!
Jo, förhoppningsvis har du rätt! Annars så nöjer jag mig med ett liv utan män,fast med mängder av hundar :)
Gör så, jag hoppas att de ska falla dig i smaken!
Leonardo
11 mars 2019 14:46
Hej Felicia! Jag läser inte inläggen ofta numera och skriver sällan. För några år sedan skrev jag nästan dagligen. (Om du vill veta mer om mig så kan du gärna titta på mina inlägg som Leonardo).
Jag är ledsen för det som hände dig. Själv är jag mycket äldre än du och har lite mer erfarenhet. En av sakerna jag lärt mig är att nästan ingen hittar en bra partner ”på stan” eller på en klubb eller restaurang. Och det hjälper inte heller att gå ut och dansa. Människor som är intresserade av ett seriöst förhållande (jag menar inte äktenskap eller barn) med förtroende, godhet, pålitlighet och ärlighet söker inte sin partner ute. De söker i sin närhet, bland människor de redan känner lite eller möjligen på privata fester eller middagar där man åtminståne känner några. Mindre risk och större chans att hitta rätt! Och ha inte bråttom! Rätt man kommer inte försvinna om du inte nappar direkt. Om han tycker om dig så kommer han inte ge upp direkt. Och den som ger upp direkt är inget att ha. Tänk efter och känn efter ordentligt innan du går ut med honom ensam. Prata gärna med någon annan som känner honom. Och viktigast av allt: tala om för någon vem du går ut med. Och håll kontakt med din familj under daten. Jag förstår att du skämdes för att du ”hade blivit lurad”. Det är ingen skam i det! Han är den som borde skämmas, inte du!
Lycka till!
Felicia
11 mars 2019 15:06
Hej Leonardo!
Om du skrev en blogg vill jag väldigt gärna läsa den! Vad heter den? Kunde inte se att den var länkad någonstans!
Nej, jag håller med dig nu när jag vet bättre, problemet är bara att min osäkerhet har ställt till det för mig. Jag har i princip en enda vän och hon har mig, hennes kille är min systers och hennes killes vän och deras vänskapskrets är väldigt liten med killar som jag har 0 intresse utav då mobilnördar inte riktigt är min grej.
Hur hittar jag någon då? Jag tar gärna emot fler tips om du vill ge några och jag är väldigt glad över att du försöker hjälpa mig! Förhoppningsvis kan även jag hitta kärlek och komma över det ex som totalt förstörde mig.
Jag ska verkligen vara försiktig nästa gång,tack för att du säger det och tack för att du bryr dig Leonardo.
