Jag minns inte att du har tittat på mig sådär tidigare, pappa. Med blicken full av avsky, du föraktade mig. Du sa det inte, men dina svarta ögon talade klart och tydligt till mig. Jag var vidrig, jag var vedervärdig som ifrågsatte dig, jag ifrågasatte mannen som aldrig gjorde fel. Hur jag hade mage att göra det vet jag inte.
Men jag kunde bara inte vara tyst när du leende berättade om tiderna då du knarkade och söp som ett svin, tiderna då du gjorde saker emot vår familj, speciellt mamma, som totalt fördärvade våra psyken och vår uppväxt. 

Du hade jobbat på ett olagligt företag i Spanien, ni fick fly igenom fönstren med era bevis flera gånger, det kom till och med ett kamerateam som försökte sätta fast er för ert illega arbete. Du hade kunnat åka i fängelse, men allt du tänkte på var det fantastiska liv du levde, du älskade allt som hade med snabba cash och droger att göra. Du hade slutat bry dig om oss, det här var din dröm och du skulle leva så oavsett vad det kostade dig. Trots att du hade två barn där hemma som satt och väntade på dig med en olycklig mamma som gjorde allt för att hålla oss flytande... hon höll masken så bra, herregud vad hon kämpade.
Medan du levde som en kung.

Du skrattade och alla andra skrattade med dig, men jag kunde bara känna hur mitt blod kokade i mina ådror. Allt jag tänkte på var det hat jag kände för dig i just denna stund, jag tänkte på den där gången då du låg halvt medvetslös i min säng som du hade förstört, medan vi sov i mammas rum med låsta dörrar. Så jag sa det rakt ut, att du var patetisk. Att du var oansvarig som arbetade med något olagligt som hade kunnat få dig arresterad när du hade två små barn hemma som behövde din hjälp och en sambo som inte hade klarat sig ekonomiskt utan dig. Ditt svar var att vi behövde mat på bordet. Och här kokade det över för mig, jag såg rött men jag höll mig lugn. Du hade kunnat stanna i Sverige och fått hjälp utav vänner och familj spottade jag ut.

Men jag visste ju varför han hade flyttat och ryckt upp våra rötter som ingenting, jag har vetat det hela tiden. Det var pengarna, alkoholen och ett olagligt liv som lockade. Han kände sig övermäktig, han levde livat medan människorna i tråkiga gamla Sverige levde miserabla liv.
Han hade det bra, åh som han njöt. Men vi då?

Ingen av oss hade det bra, vi levde i misär och våra hemska upplevelser förföljer oss än idag.
Och du skrattar när du pratar om det. Förlåt pappa, men jag hatar dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...