Jag önskar att ni hade varit med den där kvällen då Y hulkandes erkände det brott han hade begått 4 år tidigare, Y medgav nämligen att han hade drogat och våldtagit mig när jag var 16. Han var vid detta tillfälle 21 år gammal och vuxen. Vi satt där på balkongen medan röken ifrån våra cigaretter dansade framför oss, det var fortfarande varmt trots att mörkret härjade i staden. Och nu då? Tänkte jag medan min hjärna gick på högvarv, det kändes som om att jag inte kunde andas och allt jag kunde urskilja av min omgivning var suddiga konturer. Silhuetten utav honom. Han gav mig det jag hade väntat på under alla dessa år, ett erkännande. Varma, salta tårar rann längs mina kinder och lämnade svarta spår i mitt ljusa puder, sminket jag hade lagt ner en hel timme på var nu förstört. Vi grät båda två i tystnad medan glöden på våra fimpar slocknade, han snyftade högt och jag såg på honom att han ångrade sig. Men jag undrar om det var bekännelsen han ångrade eller själva handlingen? 

Sedan rörde han vid mig och jag lät honom göra det, jag hade skamligt nog längtat efter hans beöring. Jag skakade och gåshud spred sig över hela min kropp, pulsen slog hårdare och kinderna färgades röda. Gud, mitt hjärta gjorde volter i bröstkorgen när jag såg på honom. Hans melerade ögon, hans blick var så mjuk och ögonen så rödgråtna, men åh så vackra de var. Läpparna var lätt särade, han log osäkert emot mig innan han drog ett djupt rosslande andetag och bröt tystnaden med sin röst. Med den där tyska brytningen som spelade melodier i mina hörselgångar. Hans stämma gjorde mig lycklig, det var som om att en bortglömd orkester i mitt hjärta vaknade till liv igen varje gång han talade till mig. Som vanligt smälte jag som smör i hans händer, jag kröp ihop i hans famn full utav lögner och hela jag stod i lågor i väntan på att han skulle släcka mig. Och när han slöt sina armar omkring min kropp och pressade sina läppar emot mina, så slocknade elden inuti, för jag var hemma igen. 

Skulle han ringa mig idag skulle jag tyvärr känna allt det där jag inte borde känna för honom. Jag borde hata denna människa, men mannen som tog min oskuld med våld är också mannen jag fortfarande älskar. Jag saknar dig Y, trots att jag inte borde. Jag söker efter dig i folkmassor med blicken, ibland spelar min hjärna mig ett spratt och jag tror att jag ser dig. Då slutar mitt hjärta slå för en sekund tills jag inser att det inte är du och det gör så fruktansvärt ont i själen för jag vill ju så gärna se ditt ansikte igen. Jag har så mycket mer att skriva om den där kvällen, men inga ord kommer någonsin kunna beskriva de känslor jag kände när Y erkände att han hade våldtagit mig. 

Men jag förlät honom, för jag behövde desperat hans falska kärlek. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Social fobi kännetecknas av en bestående rädsla för att bli granskad och bortgjord i sociala situationer.” Det handlar om att inte kunna borsta tänderna framför din partner av rädsla för att ska se dig få tandkräm på hakan och bli äckl...

Nu är jag där igen, under ytan i ett oändligt, ilsket stormande hav. Ett hav så mörkt att jag inte kan se händerna framför mig när jag trampar för mitt liv. Det finns inga båtar i sikte, ingen trygg hamn, bara ren desperation, ångest och förrädiska...

Idag åker vi till pappa, jag, Jonas, Marianne och Oliver. Det känns skönt, jag behöver en paus. Nackdelen är att jag kommer röka där för jag kan verkligen inte stå emot det när jag har det framför mig. Tvärtom, jag ser fram emot det. Det är väl det s...

Jag tänkte skriva ett inlägg för jag har så många ord inom mig som vill bryta sig loss ur detta köttsliga fängelse, men när jag väl satte mig ned så verkar det som om att meningarna fattas mig. Jag kan väl försöka mig på en uppdatering efter senaste ...

Nu är det dags för den sista examinationen och min text är åt helvete. Den är verkligen skit, jag vet inte vad som hände. Jag brukar kunna formulera mig rätt väl i skrift, jag menar jag fick ändå A på förra examinationen men den här gången har det he...