Felicia
19 februari 2019 16:18
Det beror på,men om jag ska till skolan ser det ut såhär:
Jag har mina morgonrutiner med mediciner och uppstart, jag planerar allt i detalj kvällen innan för annars fungerar jag inte. Kläder läggs fram, flera larm ställs så att de ringer vid olika tillfällen och säger åt mig vad jag ska göra och sedan måste jag gå ut med min hund, vilket också är inplanerat med ett larm såklart.
Dosetten är klar och ligger tillgänglig så att den ska kommas ihåg, medicinen är viktig.
Sedan ringer larmet igen när jag ska ta tåget till min skola, jag går på komvux och utbildar mig för tillfället till bagare - vilket inte är ett yrke för mig, då jag är för skör och känslig. Bagare är hårda och rätt hänsynslösa. Men jag tänker slutföra utbildningen ändå.
Jag måste iallafall åka tåg i 28 minuter och sedan kommer jag till skolan, byter om och tar mina böcker. Så börjar såklart lektionen, jag har världens mest fantastiska lärare, han är helt underbar och kan prata mig ur ångestattacker, senast idag gjorde han det igen. Jag gör det jag ska med världens prestationsångest i varje steg jag tar, jag har väldigt höga krav på mig själv och blir helt förstörd när det inte blir som jag vill/tänkt mig.
Klar med skolan, ovanligt trött såklart då någon med min hjärna ofta blir rätt utmattad utav de enklaste uppgifterna.
Tåget hem igen, möter min hund i dörren och jag går ut med honom på en gång. Jag äter kanske lunch efter detta, beroende på hur bra jag känner mig och sedan lägger jag mig i sängen med jycken och försöker samla kraft och energi. Knappar kanske lite på datorn eller dagdrömmer med lurarna i öronen. Efter det behöver jag kanske laga mat och då går såklart mycket av min tid åt till att göra det. Efter att vi har ätit måste min hund ut igen, då har jag hög musik i lurarna på promenaden och drömmer mig bort.
Hem igen, mitt larm ringer och jag måste fylla i min dagbok för bipolära. Ligger i sängen med hunden, lyssnar på musik igen, dagdrömmer och tänker. Efter det måste jag gå ut med Oliver för natten, det är snart dags att sova. När jag kommer tillbaka ringer mobilen ytterligare en gång och jag måste nu ta mina kvällsmediciner. Sedan är det bara att lägga sig och sova, självklart med Oliven vid min sida.
Och så ser det ut, det går runt,runt, runt. Inget roligt liv direkt, ellerhur? Det är inget liv, jag står bara ut...patetiskt nog :)
